Finfin Dollan

Fakta:

När jag ska se barnteater följer min treåring med. För att hon tycker det är kul, såklart - och för att jag inte ska göra bort mig som recensent. Oftast gillar vi samma saker, men om hon somnar framför något jag ääälskar så vet jag att jag måste vara fel ute. Hon är min kvalitetssäkring!
Eftersom min lilla expert godkände urpremiären av Dollans Dagis kan jag med gott samvete säga att Dockteater Tittut har fått in en fullträff, lagom till sitt 30-årsjubileum. Som väntat!
Författaren Barbro Lindgren är för det första världsbäst på barns perspektiv. Hennes Dollans Dagis är för det andra den ultimata boken att göra dockteater av. Ett snäll saga om klassiska dockor och nallar som bara ber om att få liv. För det tredje är Teater Tittut rätt och slätt gedigna konstnärer.
Figurerna är porträttlika, och härligt stora! Det gör att de verkligen känns som kött och blod - sådär som åtminstone jag drömde om när jag var liten. Interiören är lika mysigt dov som bokens inramning. Knepen är enkla och effektiva. Dollan kliver omkring i en stor säng, som senare förvandlas till hoppkudde på dagis.
Ett paraply med minifigurer symboliserar en karusell på lekplatsen. Replikerna följer bokens text utan krusiduller.
Tempot är ljuvligt saktfärdigt. Vilken njutning att få försjunka i Dollans pyssel!
För mig som fortfarande älskar dockkläder är höjdpunkten när hon klär på och av sig sina röda Dorothy-skor och sin fina lilla yllekappa.
Lite läskig är den ystra krokodilen för de allra yngsta. När Dollan "smäller Raffe" håller vi också andan, men som tur är slutar allt väl - med tebjudning! Budskapet "alla får vara med" går fram med tydlighet.
Heja Teater Tittut!

Liv Landell